baby

efter att mitt ex fuckade mitt huvud har jag svårt att tänka mig att ett förhållande faktiskt kan vara bra på alla möjliga sätt. jag träffar den här killen som är otroligt fin på alla sätt.. alltså jag tror inte folk förstår hur mycket jag tycker om den här killen. han har fått mig att känna mig som den snyggaste bruden och gett mig poäng för den jag är. jag känner mig lycklig som fan med honom och även fast allt det är är så bra, kan jag tyvärr inte acceptera att det är bra och att vi faktiskt mår bra med varandra. jag hittar fel helatiden, försöker hitta fel.. men ser inga. och det är för att mitt ex var fucked up i huvudet och sänkte mig på alla möjliga sätt. den människan gjorde illa mig psykiskt.. och det värsta är att jag kommer på allt dåligt nu och tänker hur kunde jag va så naiv.. hur kunde jag va kvar hos honom och kalla det för trygghet? det där var inte ens i närheten av trygghet, i dagens läge har jag trygghet med mig själv. men samtidigt inte.. för jag kan inte gå vidare och tänka fritt.. hans hemska saker han sa oh gjorde spökar i mitt huvud och jag kan bara inte gå vidare. seriöst talat, jag kan ibland börja gråta och fråga mig själv.. hur fan kan man vara så hemsk mot sin första kärlek och den personen som stod en närmast? jag förstår inte.
och nu när jag har den finaste killen framför mig så stötter jag bort honom för att jag inte kan tänka mig att det är okej att ha ett bra förhållande... det som faktiskt är normalt. vad är felet liksom?
det har gått ca två månader sen vi började ses och allt har gått riktigt snabbt och jag har faktiskt ärligt talat aldrig fallit för en person såhär snabbt som för honom. det är så sjukt att jag vill faktiskt va med honom och andra killar.. herregud. det är han i mitt huvud 24 och det är han jag vill göra dem här trevliga mysiga sakerna med..som att resa och fucka ur med varandra. det känns sjukt tidigt att säga det här, men medan jag var i norge.. det var han.. jag visste det. han är min drömprins. jag blir tårögd för att han är så fin och så himla fin person. nu har det gått två dagar sen jag träffade honom och sen vi pratade som vi brukade och det gör så jävla ont. alltså jag mår riktigt jävla dåligt för att det känns som om jag har överdrivit allting och gjort en jävla horhöna av en bajsfjäder. åå bajs. jag kan inte tänka mig något annat än att faktiskt vara med honom. men det känns som om jag måste bearbeta skiten jag gick igenom under en lång period och sedan satsa på oss.. fastän jag är så säker på att jag vill vara med honom.

aja, nog om kärlek.. mina läppar är lika röda som rödluvan.. måste leta fram lypsylen. på riktigt.. allt det här gör ont..att t.o.m mina läppar sörjer. chau