HA _ HA _ HA

I och med att jag pluggar sociologi och det handlar om hur vi människor fungerar i samhället och massa genus hit och dit. Alltså jag har tänkt mer och mer.. mer än någonsin hur vissa personer beter sig eller har bettet sig. Jag hade en kollega på ett jobb som jag har förut. Förlåt men denna människa var äldre än mig och betedde sig om en liten 18 årig som precis hade kommit in i det här fjortis stadiet. Alltså jag kunde se på henne och undra verkligen om hon gjorde till sig eller om det var bara att hennes liv har varit kaos. Allas liv är inte alltid dans på rosor och att det går inte som ens föräldrar planerat eller en själv. Okej, denna människa hade ganska bra status på jobbet men var så kass som människa. Förlåt men hon är så kass! verkligen en riktig bitterfitta (jag är största bitterfittan men jag har mina gränser och jag skulle aldrig vända en person ryggen aldrig någonsin om personen aldrig gjort mig något) och betedde sig som om hon hade mens varje jävla dag. jag undrar alltid hur hon har blivit uppfostrad sen innan, hur hennes barndom såg ut när hon var liten.. Hur hennes föräldrar ens uppfostrade denna monstret?! Förlåt men jag blev rädd, jag såg på henne och ville hjärna hoppa in i hennes hjärna och veta vad som pågick.. hon var sååå konstig. Så oförutsägbar.. så OTREVLIG. Hur orkar man stå ut med sig själv när man är så? Jag hatar inte denna människan, absolut inte. att hata är ett så starkt ord men jag är så intresserad av att veta och kunna studera den här typen av människor. För vet ni varför? Dem intresserad mig som fan. Jag blir bara sådär frågande och faktiskt när jag möter de här typerna, blir jag bara mer och mer intresserad och satan vad jag önskar och komma in på mitt program i höst. Missförstå mig inte men jag hurrar inte för att den här bruden beter sig på det sättet hon gör och gjorde.. utan jag tycker mest synd om henne. Synd för att hon är snart närmare 30 års krisen än vad jag är och vet säkert inte var hon själv står. Förlåt men det var min uppfattning och jag vara ganska bra på att läsa av människor.

Jag säger inte att jag är PERFEKT och har mitt liv i balans, tvärtom.. mitt liv har varit jävligt jobbigt på senaste. Jag har gått och förlorat människor som har betytt så himla mycket för mig. Jag har förträngt så mycket och jag har visat mig så stark.. fast jag egentligen är svag och ibland önskar jag att någon bara kunde hålla om mig och säga att allting ska bli bra. Jag har mina superduper fina dagar och mina hemska dagar.. och med tiden som har gått.. min tid som 22 åring har jag fått lära mig att aldrig ta någon förgivet och försöka bete mig... Jobba på mitt korta stubin jag har och försöka bli en bättre människa. Men jag försöker förändras och jag är bara 22 år.. Det är ingenting.. Därför blir jag faktiskt ledsen när jag ser en sån person som har sin fina karriär bete sig på det sättet.. det är nästan sorgligt. Men som sagt bara för att man har pengar och fina vänner..behöver man inte alltid må bra med sig själv.

Bara en tanke.. väldigt slarvigt skrivet. Men var verkligen tvungen att dela med mig till de få som läser. :)