22 år gammal och en riktig jävla åsna till människa. Maria är namnet. Alltså att beskriva sig själv kan vara det mest tråkigaste man kan göra. Som t.ex. när man ska på intervju, herregud.. Sitta där och berätta om sig själv, det känns sjukt tråkigt. Det är roligare när man växlar information med andra. Men att sitta eller stå nånstans själv och berätta vem man är eller vem man inte är, riktig sugis... Mig måste man lära känna och prata med innan man drar egna slutsatser. Många människor har rätt men oftast fel uppfattning om mig. Det vanligaste jag har hört är att jag är dryg och kaxig. Jag kan säga såhär: jag ler inte med vem som helst och det är inte för att jag tycker att jag är bättre än andra. Utan jag finner ingen anledning till att stå nånstans och le som om jag bar på någon jävla galge i munnen. Jag hälsar fint och känner jag mig väl bemött av en person så vinner den min uppmärksamhet, antar att väldigt många människor tänker som mig. Däremot är jag en jäkel på att öppna människor och få dem att känna sig som hemma, jag älskar att nörda mig och bete mig som ett barn.
Och jag ger lika mycket uppmärksamhet till alla mina vänner och min familj. Att bara för att jag skaffar mig en pojkvän betyder inte det att jag glömmer mina vänner. Jag har många vänner som har gjort det och jag smutskastar inte dem för det, alla gör misstag och det är lätt att vara blind. Men en sak som många måste ha rätt för sig är att; att sova med sin kille varje natt betyder inte att man har övergett sina vänner. Dagen och kvällen finns för att umgås, man väljer själv var man ska sova. Det är något som många tar fel. När jag hade mitt senaste förhållande, jag, vi umgicks eller rättare sagt vi sov med varandra varje dag. Vad vare jag fick höra? Jo att jag helt plötsligt umgås med min pojkvän varje dag. Även fast jag var med mina tjejer hela tiden och delade upp tiden rättvisst. Folk gillar att prata och sedan när de skaffar pojkvän är det okej. Människor alltså. Jag säger bara kasta inte sten i glashus :)
Hmms, det där var lite förvirrande förklaring på vem jag är. Haha. Jaja, jag har ingen pojkvän, fast det misstänker man att jag har. Dock träffar jag världens finaste människa på alla möjliga sätt och jag mår sjukt bra med henne.. nä skoja med honom. Antar att jag förtjänar att få vara med en sån fin människa som han efter allt som jag har gått igenom. Nu har vi träffats i ca 2 månader och det känns som sagt underbart. Nog om det.
Jag har världens finaste vänner, både på utsidan och insidan och tro mig.. ingen har så vackra VÄNNER som jag har. Här hemma i Sverige har jag en liten familj som består av 4 människor och en söt schäfer som tror att han är en människa. Jättelustigt.
Just nu bor jag i en liten mini lägenhet i liljeholmen med min vän Julia som flyttade in hos mig precis när jag drog iväg till Norge, jag kom tillbaka oväntat men då vare skönt och dela bostad. Att umgås med någon hemma nu på vintern är otroligt givande, man delar tankar och man skrattar ihop. Vi jobbar olika och vi har två olika typer av sysselsättningar. Att vi råkar vara hemma samtidigt är bara bra, men oftast är både hon och jag på var sitt håll.
well well, inte mycket mer än att säga. Som sagt jag är sjukt dålig på att beskriva mig själv, även fast jag försökte. Yippiee, not. Haha
No comments:
Post a Comment