Mariscal

Det går ca. 60 tusen studenter på Stockholms Universitet. Chansen att få se honom igen, var ju minimal. Hur ofta? Jag menar, man ser en person en dag och nästa dag ser man en annan och under perioden man pluggar där träffar man inte på samma folk två gånger (händer), om man inte går samma klass. Alltså, chansen är mini. Men idag. Kom chansen. Chansen jag sumpade igen. Ja, jag idioten Maria sumpade chansen igen. Förra gången satt han mittemot mig, en meters avstånd och jag kunde inte låta bli och typ få sjuka jävla fjärilar i magen. Det var då. Och jag gjorde ingenting åt saken. Idag, satte sig han bredvid mig av alla ställen. Från ingenstans liksom, han kommer och jag hinner knappast tänka så satt han där. Bredvid mig på Lantis. Jag sitter där och funderar på mina studier och blir helt okoncentrerad. Han satt bredvid mig med sin oberörda stil och bara andades högt? A, jag vet inte. Men det lät så manligt. Han satt där med sin svarta mössa, enkel jacka, vanliga själv slitna jeans och ett par vanliga sneakers. Och det bästa av allt.. med sin cognac färgad bag. Jag menar! Det passar inte in i stilen på honom men ändå så gör den det.

Jag satt där och blev alldeles röd inombords och kunde knappast koncentrera mig, han satt ju för fan bredvid mig. Den här snygga, icke perfekta killen med dem finaste gröna ögon. Ingen vanlig grönfärg. Utan de lyser och de är så fina. Hans gyllene bruna hy. Svensk men ändå med den perfekta pigmenten jag vet. varför sa jag inget? varför langade jag inte fram ett papper med mitt nummer på? Eller kanske säga: Hej, kan du passa mina saker? Jag kommer strax. VADFAN SOM HELST. Men nej jag är så jävla. Men jag är så rädd att få nobben. Stå där och fråga något och senare få veta att han har flickvän eller att han kanske är homosexuell. Chansen hoppas jag är minimal. Det värsta jag vet är att få nobben. Fast om man tänker efter. Hur många gånger har man inte fått rejäla dissar? Jo, nästan alltid. Och till och med av killar man har älskat/tyckt om. Så nästa gång jag ser honom, jag ska be till de högra makten där uppe och be om att få mod. Förlorar inte ett jack shit, utan jag blir modigare och kanske till och med slutar älta över skiten.

Han är långt ifrån perfekt, men hela han skriker MARIA!