Mariscal

Vaknade för ett tag sen. Skulle egentligen dra mig till min föreläsning, brukar sällan missa dem. Men idag har jag ingen lust, ingen lust till någonting. Men måste förbi banken, plugga, träffa min familj som jag inte träffade igår. Så idag måndag måste det bli av. Samt träna, eftersom jag tryckte i mig en hel pizza igår.

Well well, satt nyss och kollade runt på facebook, kollade på mina kusiners bilder.. och blir så chockad. De har vuxit och de har pojkvänner/flickvänner.. mina små troll som jag en gång var deras knäppa kusin. Nu är de större än mig, längre och allt.

Min ena kusin som är ett år yngre än mig, hon har skaffat sig en liten son och hon är utbildad socionom. Eh? Alltså.. barn och utbildad och ett år yngre än mig. Jag känner att jag börjar få bråttom, inte angående barn. No thanks. Utan utbildningen. Tänk att där i Ecuador kostar allting, och de har lyckats komma längre än mig. Panik. Ibland så tar vi saker för givet, vi i Sverige. Medan de i andra länder hade önskat att det hade skippat och betala för skolan. Herregud. Ska börja skärpa mig och få min utbildning. NU hahaha