Mariscal

Jag är som ett barn på föreläsningarna. Alltså, det är så tråkigt att jag chattar via mobilen istället och b.la. garvar åt en föreläsare som hade typ hundra bubblor i halsen. Jag kunde inte låta bli, hon lät så konstig. Men hon var bra, men jag somnade nästan oavsett.

Nu sitter jag på lantis och skriver om inget. Sitter en? jag vet inte.. men en snygg kille mittemot mig? Eller han kändes snygg när jag kollade med ögonvrån. Han kan ju vara skit ful och heta typ Arne i förnamn. Aja, jag raggar aldrig på skoltid. Eller överhuvudtaget. Men typ på skoltid? vad ska man säga? "Tjaaaa, alltså du är fett snygg i den där svarta mössan och eeeeh.. vi pluggar absolut inte samma sak... men eeh, vi kan väl ses någon dag?".. NEJ. Ciao

UPDATE: Killen är skiiiit snygg. Alltså jag dör. På riktigt. Han kollade på mig när jag började skratta som en åsna. Helt själv också. Inte med någon vän utan HELT själv. Herregud. Chansen är ju bortblåst.. för jag raggar inte. Jag kommer att gå ut från dörren mot tuben och kommer aldrig att se honom igen. Jag menar.. vi är 60 000 studenten. chansen är minimal. Fan.