Mariscal

Senaste dagarna har jag känt någon slags frihet. Vet inte varför. Eller kanske jag gör? Förra vecka, enligt mig var jag med om något lite väl tråkigt. Denna kille jag tyckte om förut och tyckte om sällskapet. Ville ha honom som en vän, för att vi faktiskt kom bra överens. Tråkigtnog ljög han för mig om väldigt många saker. Väldigt tråkigt. Och inte ett erkännande fick jag eller kanske ett förlåt? Nej jag blev däremot the-bad-guy. Då kände jag: shit, varför? Jag är ju fan typ the perfect wifey (eller girlfriend kanske man ska säga) och jag verkligen går in helhjärtat om jag tycker om någon. Men jag har alltid lyckats blir sårad på något sätt. Det gör mig ledsen, inte att jag inte har kvar dessa personer. Nej, utan att det jag ger bara kastas bort. Det gör så sjukt ont. Men efter bara någon dag, hade jag hunnit glömma bort hela incidenten. Aha, kändes det. Blev friare än någonsin. Varför ska jag ha kvar en sån människa i mitt liv? Vad tjänar JAG på att ha honom i mitt liv? En osäker idiot som kan knappast stå för det han gör och som är osäkrare än ett barn. Bara att tänka sådär, har gjort mina dagar. Hur jag tänker framåt. Att jag bara vill vara singel. Hur otroligt skönt det är. Kunna göra vad man vill utan att känna skuld. Bästa känslan. Jag vet att jag har varit mer singel än i ett förhållande. Men singellivet har gett mig så mycket mer, jag får klara mig på egen hand. Tryggheten av en kille finns inte där helatiden, vara 24/7 med en person. Självklart det är as mysigt, underbar känsla. Men att lära sig att vara själv. Herregud, det gör mer än något annat. Det är helt sjukt vilken skön känsla det är, att kunna åka med sina vänner till Barcelona och låt det hända det som händer. Fyfan vad skönt. Jag vet just nu, att jag inte vill ha förhållande. Jag vill inte ha någon kille i mitt liv, ge bort mitt hjärta. Det kommer jag att ha svårt för nu framöver. Samtidigt som jag längtar att i framtiden ha min man, som jag reser med, upptäcker nya ställen med och bara älskar varandra. Ha ett fint hem tillsammans och leva för stunden. Det gillar jag. Det brukar jag drömma om ibland. Det är så fint. Jag har laddat karma-kontot bra. Sen är det ju en annan femma hur bra laddat det är. Haha. Skämt åsido. Fan, det är så otroligt skönt...att längta till sommaren, längta till det fria. Även fast jag är en sucker på att plugga. Jag vet att jag klarar det. Jag gör det. För att jag är jag. Jag kan om jag vill. Vad det blir till hösten? Det får vi se. Utlandet eller Sverige?!